top of page

En höstpromenad längs Säveån – en jakt på färg och ljus mellan Floda och Stenkullen.

  • Skribentens bild: Francis
    Francis
  • 15 okt.
  • 2 min läsning

Uppdaterat: för 3 dagar sedan

Varje höst, precis innan de sista löven faller till marken, tar jag min årliga höstpromenad med kameran. Det har blivit en tradition, ett sätt att möta årstidens sista färgprakt och bevara den i bilder. I år gick turen längs den stilla och slingrande Säveån, från Floda till Stenkullen.


Höstfärgerna som dröjer sig kvar

Träden stod i full färgprakt, med löv som glödde i gult och orange. Marken var täckt av färgade blad och ån låg spegelblank på de lugnare partierna. Vissa sträckor var vattnet mer strömmande och porlade klart vilket gav ett fint bakgrundsljud under promenaden.


Ljuset var mjukt och jämnt, perfekt när man vill kunna fånga så mycket som möjligt av den fina naturen runtomkring utan att behöva brottas med skuggor från en högt stående sol mitt på dagen. Färgerna blev djupa men naturliga, och landskapet kändes harmoniskt och stilla.


Det var svårt att inte stanna allt för ofta eftersom det fanns motiv överallt, färgade löv på marken, grenar som speglade sig i vattnet mm. Varje vy lockade till en bild, och jag fick hela tiden påminna mig själv om att fortsätta framåt, annars skulle promenaden aldrig ta slut.


En promenad fylld av lugn

Trots att promenaden gick längs den populära Gotaleden var jag ganska ensam och stötte endast på en handfull personer under de tre timmar det tog att komma fram till Stenkullen.


Kanske berodde det på att jag var ute mitt i veckan och att regnet hände i luften. Det var visserligen första gången jag gick den här sträckan men kan tänka mig att det är betydligt mycket mer människor ute längs med sträckan på helgerna eller när solen tittar fram. Jag kommer med all säkerhet själv att komma tillbaka nästa år då jag verkligen älskade naturen längs med leden.


En tradition jag uppskattar

De här höstpromenaderna har blivit något jag ser fram emot varje år. Det är verkligen fint att gå där ensam, med kameran som sällskap, och få möjligheten att sakta ner och uppmärksamma färgerna och miljön. Det känns som att det finns något fint att fotografera precis överallt under dagar som dessa.



Kommentarer


bottom of page